Blomsterspråket

Det viktorianska blomsterspråket användes för att förmedla känslor. Kaprifol för tillgivenhet, azalea för passion och röda rosor för kärlek. För Victoria Jones hade det varit mer användbart att kommunicera sorg, misstänksamhet och ensamhet. Victoria är 18 år och fri från det barnhem som hon levt på de senaste 10 åren i San Francisco. Ända sedan hon blev övergiven, tre veckor gammal, har hennes liv varit en lång följd av dåliga fosterföräldrar och brutala barnhem. Med enda undantaget när hon bodde ett år hos fostermamman Elizabeth. När hon nu ska stå på egna ben får hon sova några nätter i parker innan hon inser att hon måste ordna upp sitt liv på egen hand. Genom sin talang för blomsterdekorationer får hon jobb som florist och hon lär sig att använda det glömda blomsterspråket från den viktorianska eran där varje blomma har en betydelse. En dag möter hon en ung bonde på marknaden och blir tvungen att konfrontera de minnen som hon länge levt med och bestämma sig för om det är värt risken att försöka bli lycklig igen. Den kärlekshistoria som växer fram blandas med plågsamma minnen från hennes barndom. En vacker och hoppingivande berättelse som är skriven med ett oerhört realistiskt språk.